Kontraster fascinerar mig och är en stor källa till inspiration, oavsett om det gäller dom inre eller yttre kontrasterna.
Det är inte det vackra i sig som inspirerar mig mest, utan det som dom flesta skulle kalla “fula” saker.. jag kan inte förklara varför, men det väcker något inombords som driver min kreativitet mycket mer än det som redan är vackert i sig. Det vackra är vilsamt och inspirerande, medan det råa och “fula” är livgivande och skapar momentum.
Kanske för att transformationen i sig är så oändligt intressant. Flera steg i processen att skapa är ganska “fula”, där det ser hopplöst och rörigt ut.. och så plötsligt, har visionen blivit verklighet.
Making the unseen seen – det är alltid lika magiskt för mig när det jag sett inombords går att se med mina fysiska ögon. När det som bara var en idé, faktiskt går att ta på.
Små svampar i skogen, trasig puts på en husfasad, speglingar i en vattenpöl.. jag älskar detaljer och hur det lilla får mig att uppleva det stora. När jag fokuserar på detaljer är det som hela världen löses upp och jag blir både allt och ingenting. Det är mitt kreativa flow, och vad som skapas i dessa stunder kan jag inte replikera. (inte ens om jag försöker)
Jag är en väldigt visuell person, bilden – den inre eller yttre, föregår oftast orden eller kreationen.
Stillhet och fokuserad action
När jag är stilla och fokuserad så upplever jag livet och världen som störst. Gränser upphör att existera och allt blir liksom.. formbart.
Fantastiskt, men också nära på omöjligt att sätta ord på. Men har du något du älskar att göra där tid och rum bara försvinner, så kan du nog ana vad jag menar.
När känslan plötsligt landar
Ögonblicket när en kreation är färdig, kan smyga sig på .. eller så kommer den och överraskar mig fullständigt.
Det är här känslan kommer in, vad jag känner. Det måste finnas ett djup, något att fascineras av eller förundras över. Slätstruket är inte min grej, oavsett om jag skapar eller inhandlar något. Det är därför jag inte eftersträvar perfektion..
Vem som helst kan princip använda en väl utprövad metod, de rätta redskapen eller designa för massproduktion.
Men hur intressant är det egentligen när så mycket är så likt allt annat? När folk hellre följer trender än går sin egen väg?
Jag älskar att lära mig saker, gå till grunden, experimentera fritt och sen göra min egen grej av det hela.
Själ’vporträtt. Akryl 100×100 cm.
Kärnan i min kreativitet
Är att utöva den. Att skapa vackra ting, experimentera och utvecklas i mitt uttryck.
Jag låter mina kreationer ta tid, och forcerar inte (längre) min kropp att skapa när det inte finns någon energi eller inspiration att tillgå.
Det har funnits många perioder i mitt liv när drivits av att “vilja vara kreativ”.. men inget jag varit nöjd med har någonsin kommit ur dessa faser.
Vid en viss tidpunkt fick jag nog av stress & press och började leva i en mer naturlig rytm av vila och skapande.
En rytm som ger så mycket mer än ord kan beskriva.
Jag har fokuserat på mina kreativitet sen 2011, då jag över en natt kunde göra porträtt, något som aldrig tidigare varit möjligt. I flera år var det portätt som var mitt allt, men kroppen ville vara med mer och nästa fas var en serie med stora målningar (150 x 230 cm) som jag gjorde med bara mina händer och fötter, i en dunkel miljö.
Det var där någonstans i mitt abstrakta känslomässiga måleri som jag började skapa på känsla, för om jag inte såg ordentligt vad jag gjorde så kunde inte mina gamla referenser av perfektion styra utan känslorna guidade mig på ett helt nytt sätt.
Jag har haft perioder av mycket färg, enbart tusch, fantasi motiv, en och annan fas av mörker i olika former och blyertsporträtt. Djur och natur har alltid varit med mig sen mina allra första teckningar som liten, det är ett av mina favorit motiv just för att min kärlek för naturen är bortom ord.
Det har varit en lång resa för att sedan ett par år tillbaka ha landat i ett uttryck som känns “äkta mig”.
Väl mött
Susanna
No responses yet